Så det fick bli SF Anytime istället.
Igenkänningsfaktorn var hög och barnen var i sitt esse.
6-åringen, som ni kommer lära känna med många namn, sprang fram och tillbaka till sitt digitala trumset i vardagsrummet för att visa olika komp. Medan 7-åringen, främst känd som Ärtan, satt i krumbuktade ställningar, så som bara en 7-åring kan, med tindrande ögon framför tv:n. Hon ställde tusen frågor om hur vi tyckte och tänkte om det som hände i filmen.
Hon oroade sig för att hon inte känner någon jämnårig som riktigt vet vad punk är, och att hon därför inte kommer kunna starta punkband när hon är 12år.
Som tur är så har hon redan blivit lovad att provspela för Elvira Bira och
Fuck Frankie när hon fyller 9 år.
När filmen var slut så gick det inte att få dessa två sportlovsfirare i säng, och de sprang runt som galningar och försökte överträffa varandra med textrader. Punkbattle IRL.
Jag och D satt kvar i soffan och hånlog. Skämskudden hade varit framme några gånger då "Bullen-filmen" spelades upp framför oss. Vi gillade den. Den var sann. Den var verklig.
Hon avslutade kvällen med kommentaren:
-Pappa, visst är inte Punken död? För jag har ju punkblod i mig.
Våra barn ser mycket skräp som sänds på tv. De ser också mycket bra på Bolibompakanalen. Genusmedvetet, mångfaldigt och politiskt korrekta barnprogram utan könsstereotypa roller och kommersiella inslag. Ifrågasättande program om källkritik som Är det sant?, och Lilla Aktuellt som tar upp dagliga händelser. Och Hjärnkontoret som visar hur saker fungerar mm. Men där är allt politiskt neutralt. Och det är inte vi här hemma.
Vår dotter sade för några veckor sedan i bilen, då vi var påväg hem från skolan, att hon tycker att vår statsminister är dum och självisk.
Hon sa hon vill bli statsminister när hon blir stor och sa att då skulle hon kolla på nyheterna hela tiden för att se vad som är fel i världen och ändra på det.
Vi svarar så gott vi kan på dessa saker barnen säger, utan att säga exakt vad vi tycker. Men givetvis färgas de av de politiska diskussioner och/eller monologer som stormar härhemma.
Efter filmen igår så började de som sagt skrika ut textrader i försök att överrösta varandra. Dottern på gitarr och sonen på trummor. Hon sjöng Gatans lag-texter och han hittade på eget.
När hon sen sjunger nåt om "drack vin på krogen" så sa jag lite lugnt att jag tycker att det blir bättre om man sjunger om självupplevda saker.
"Som vaddå?!" Fick jag till svar.
"Ja, klura på det", svarade jag. "Men nu är det läggdags".
Så i morse väcks jag av pussar i hela ansiktet och en anteckningsblock uppkört framför sömndruckna ögon.
Hon tillägger att "Raggarna ska dööö" ska spelas med ett utdraget G på elgitarr.
Inne i deras rum hör jag sonen, som tagit tills sig mer av det jag sa om självupplevda saker, som sjunger; "Jag plockar skrääääp!".
Vi fostrar med stolthet ifrågasättande och normkritiska barn.
De vet om varför vår familj är vegetarianer, varför vi tycker att samkönade äktenskap är en rättighet, varför vi ger pengar till utsatta, varför vi inte vill köpa vår lägenhet. Våra barn frågar oss en massa saker och vi är inte rädda för att svara. Men vi poängterar alltid att det vi svarar är VÅRAN uppfattning, VÅRAN åsikt, och att de inte alltid behöver hålla med.
Men när det gäller rasism och förtryck så säger vi att det finns rätt och fel. Kvinnor och män, ja ALLA människor är lika mycket värda och tycker man inte det så har man fel, beter man sig inte som det så gör man fel. Och vi säger att SD har fel och är ärliga när vi säger att Fredrik Reinfeldt ger till de rika och tar från de fattiga.
Jag hoppas verkligen att jag får höra deras framtida punkband spela, högt, argt och snabbt!
/Xantippan
/Xantippan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar