Förra veckan såg jag och punkpappan en del av URs serie Idrottens Himmel och Helvete, som handlar om idrotts-Sverige och sportaktiviteter för barn. Och vi kände igen oss.
Avsnittet går att se här:
Barnidrott, en klassfråga.
Det är svindyrt att ha barnen engagerade i olika idrotter!
En extremt tydlig klassfråga.
När terminens startade så fick jag och punkpappan punga ut med närmare 5000kr i avgifter för barnen, och då ingick inte några material i den kostnaden.
Nu var inte allt detta idrottsaktiviteter utan även Kulturskolans avgifter.
Sir MugaLurt spelar trummor och Ärtan går på musikallektioner. Men de går även på gymnastik. Båda två.
Det började med att vår skateboardåkande, cyklande, aktiva, lekfullla och väldigt galna Ärta konstant hjulade, stod på händer och gick ned i split och spagat.
Vi hade innan dess hållt oss borta från allt vad idrottsföreningar hette, då jag och punkpappan är extremt ointresserade av idrott. Bortsett från brännboll dvs.
Detta, främst för att vi inte ville spendera helg ut och helg med att kuska fram och tillbaka från olika idrottsanläggningar, men även för att vi verkligen värderar möjligheten till gratisaktiviteter. Som inte kräver stora arrangemang. Vi saknar den fria leken och de egna initiativen när alla idrotter organiseras.
Att åka skateboard, cykla, simma, klättra, springa, spela fotboll, hjula och göra kullerbyttor kan väl få vara lek lite längre?
 |
| Ärtan förra våren. |
Men det är klart att vi gav med oss, då de båda så gärna ville börja på gymnastiken!
Så ca 2500kr får vi betala till gymnastikklubben per termin, vilket är lite mer än barnbidraget.
Om vi sen ska köpa ett varsit linne från klubben så, för tillhörighetens skull, så är det ytterligare 600kr.
Lägg sen på väska, byxor, shorts, klubbjacka och drickaflaska, som många av de andra barnen har, så kan ni själva snabbt räkna ut att vi blir ruinerade.
Men som tur är så är vi två kreativa estetföräldrar så vi kan trycka egna linnen...men vill vi det?
Och framför allt, vill barnen det?
Just nu har vi sportlov, jag och barnen. "Lyxig lärare" som jag är. Och vi valde att stanna hemma i Gustavsberg, och inte åka till landet i år.
Och så frågade gymnastikledarna och ungarna ville vara med på lägret. Två dagar på sportlovet mellan 9-16. Och ja, absolut. Det är klart att de ville. Och jag med.
Men vi kunde inte betala. Det är februari, vi ligger efter sen jul. Och ja, Vi är rätt oekonomiska, det står jag för. Så jag fick maila. "Sorry, kan vi betala när barnbidraget kommer?" och ja, det var lugnt.
1000kr kunde vänta.
Men vi hade inte råd då heller, barnbidraget fick gå till hushållskassan.
"Är det ok att vi pröjsar vid löning?"...
Punkungarna är på gympalägret. Och vi fick lite avdrag på lägeravgiften eftersom de inte kunde erbjuda vegetarisk lunch. Och med matsäck, så kan man spara lite på slantarna.
Men för nåt år sen så hade våra barn inte kunnat gå på lägret alls. Det skulle varit för dyrt.
En ensamstående förälder, lågavlönade, sjukskrivna eller arbetslösa måste vända på slantarna som det är, och dessa extrautgifter går då helt enkelt bort, precis som skolfoton och skolkläder (vilket är ett annat allvarligt kapitel). Och hur ska de kunna skjutsa, hämta, lämna, baka, sälja och engagera sig lika mycket som oss? Och då säger jag inte att de inte gör det, att de inte tömmer sina fickor, kör utslitna och trötta på lördagsmorgnar till bandytävlingar, anordnar bullbakningar och alt som hör till. Men alla kan inte vara dessa eldsjälar, alla orkar inte gå på helvarv dygnegt runt. inte ens för sina barn skull.
Jag gör inte det iallafall.
"Riksidrottsförbundet har gjort ekonomiska undersökningar av de tio största sporterna i två omgångar tidigare: 2003 och 2009 (se nedan).
Totalkostnaden har ökat för nio av tio idrotter under den tiden, enligt vad föräldrarna uppger att de upplever av kostnaderna. Till hösten i år väntas nästa stora genomgång och kostnadsutvecklingen
kommer fortsätta i samma riktning, tror Peter Eriksson, ansvarig för barn och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet Anledningen till kostnadsökningarna beror på utökade verksamheter från föreningarnas sida.
kommer fortsätta i samma riktning, tror Peter Eriksson, ansvarig för barn och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet Anledningen till kostnadsökningarna beror på utökade verksamheter från föreningarnas sida.
– Många föreningar arrangerar fler läger och resor för barnen vilket gör att kostnaderna ökar. Det är en bedömning vi gör. På vissa ställen, i framför allt storstäderna, så har man fler arvoderade tränare i fler föreningar. Och det gör ju också att priserna går upp. Det gäller inte alla ställen eller alla idrotter. För fortfarande är det mest ideella ledare som driver verksamheterna, säger Peter Eriksson.
Anledningen är alltså inte ökade fasta kostnader för föreningarna, så som hyror eller andra avgifter.
– Ganska många av kommunerna hyr ut till föreningar för nolltaxa, säger Peter Eriksson.
Många kommuner har också subventionerade hyror för föreningarna."
Läs hela artikeln här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5754880
– Ganska många av kommunerna hyr ut till föreningar för nolltaxa, säger Peter Eriksson.
Många kommuner har också subventionerade hyror för föreningarna."
Läs hela artikeln här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5754880
 |
| Varför är idrotten en klassfråga Fredrik? Är det meningen att det bara ska vara slipsnissar som ska ha råd kunna engagera sig i idrotten? |
Men ja, de finns gratissaker för barnen att göra också. Om de har föräldrar som kan vara lediga dvs.
Punkungarna gick t.ex på gratis skridskoskola i veckan, vilket anordnades av studenter från Lillsveds Idrottsfolkhögskola. Läs mer på: http://www.jimmygronwall.se/sportlovet/
Mycket uppskattat av såväl föräldrar som barn, till och med av en xantippa som mig!
Ps. Få mig inte att börja skriva om de patriarkala rådande strukturerna inom idrotten också. Då kommer jag aldrig ifrån datorn!.Ds
/Xantippan
Jag är mamma till en grabb som har varit med i ett och samma fotbollslag i 11 år nu.
SvaraRaderaUnder dom åren så har vi som föräldrar fått många nya vänner tack vare hans fotboll.
Vi som föräldrar har tillsammans med barnen under alla år varit aktiva några fåtal gånger per år. Ca 5-6 ggr som vi då har arbetet ideelt. Just då kan man tycka att Åhhh igen :( Men sen kommer belöningen , när grabbarna får åka på träningsläger, bo på hotell , maten ingår och allt detta finansieras av alla oss som har slitit tillsammans.
Nya tränings kläder köps in med grabbarnas namn på , väskor , vattenflaskor, Våran utgift per år är medlems avgiften som vi då betalar familjemedlems avgift . Samt ett par nya fotbollskor varje år eftersom hans fötter växer :) Dom gamla skänker vi till dom yngre barnen i klubben. Alltid någon som kan ha dom. Det jag vill säga är att en sport behöver inte bli dyr med ett engagemang från föräldrarna. Vi pratar om 6 helger av 52 stycken per år. Och hur det än är så tror jag att sporten är nyttig för våra barn genom att dom lär sig laganda samt att man får så många bra vänner. Och det är ytterst ovanligt med att sportande ungdomar börjar röka, dricka eller ta droger.
Så bara i den aspekten så är sporten ett billigt alternativ för våra barn och ungdomar.
Har man en förening som barnet är med i och som inte har det upplägget som våran sons fotbolls klubb har. Då kan man som föräldrar ta ett eget initiativ till att starta upp den aktiviteten.